Sedan 1946 har Fulbright-programmet skapat möjligheter för internationella studenter, forskare och professorer att tillbringa tid i USA och vice versa. Det är ett utbyte av människor, kunskap och färdigheter som överbryggar kulturer och ökar förståelsen runt om i världen.
Som verkställande direktör för Thai Fulbright Foundation (kallad Thailand-US Education Foundation, eller TUSEF), spelar Porntip Kanjananiyot en integrerad roll i den processen och hjälper thailändska och amerikanska Fulbright-stipendier att navigera på arbetsplatsen i en kultur som är oerhört annorlunda än sin egen.
Nyligen hade jag turen att ha en intervju med Kanjananiyot. Om du någonsin har jobbat på en ny plats eller till och med tänkt på det, läs vidare för hennes råd om att överleva i en ny kultur, komma ur din komfortzon och hålla dig tro mot dina rötter.
Mycket av ditt arbete fokuserar på att överbrygga kulturer mellan nationer. Vilka råd skulle du ge till någon som vill starta en karriär i en helt annan kultur än hennes egen?
I dagens värld är kulturer en blandning av allt från överallt. Så det första steget är att veta vem du är och dina egna rötter - din egen unika identitet. När du har den kunskapen och förståelsen kan du bättre respektera och uppskatta andra kulturer.
Det är också viktigt att verkligen ha starka lyssnar- och observationsförmågor, som hjälper dig att ta dig till en ny kultur lättare.
Finns det några utmaningar som är specifika för kvinnor på en tvärkulturell karriärväg?
I allmänhet kan kvinnor behöva arbeta hårdare för att få erkännande; vi är ofta stereotypa som alltför känsliga och obeslutsamma. Som sagt, i många fall har jag funnit att det är en fördel att vara kvinna. Det har varit lättare för mig att få förtroende med våra bidragsgivare - de verkar mer bekväm att prata och samråda med en "syster" snarare än en "bror." Men i allmänhet är det naturligtvis inte en förutsättning för framgång eller misslyckande att vara kvinna. din framgång beror på dina ledarskapsförmåga och personlighet.
I dina föreläsningar pratar du ofta om att gå ut ur sabayboxen (ens komfortzon). Varför är detta så viktigt när man arbetar i en annan kultur?
Vi känner oss alla obekväma när vi först måste göra något annorlunda eller ovanligt, men det är viktigt att ha modet att gå ut och se mer av världen och ha dessa möjligheter till lärande och personlig och professionell tillväxt.
Det handlar om att njuta av nya saker, ta upp skillnader med flexibilitet och nå en tvärkulturell förståelse. Om vi låser oss i vår sabai-låda, missar vi de externa möjligheterna - och naturligtvis mycket roligt!
Hur har du under din karriär lyckats förbli självhäftande och stark samtidigt som du behåller det snälla och trevliga leendet som är avgörande i thailändsk kultur
Egentligen tror jag inte att de är på odds. Att vara självhäftande och stark betyder inte nödvändigtvis aggressiv - vi kan dela våra synpunkter och resonemang i en diskussion. Även om vi kanske inte alltid får allt vi vill ha i slutändan, är poängen att lyssna och hjälpa varandra att få jobbet gjort. Vi måste vara flexibla och anpassa oss.
På amerikanska arbetsplatser är vi ofta frispråkiga och kan verka bräckliga jämfört med det milda sättet i Thailand. Hur kan en anställd höra sin röst medan hon undviker konfrontation?
Detta beror mycket på kulturen i enskilda organisationer och ännu mer på det organisatoriska ledarskapet. I vissa thailändska miljöer kan det vara en utmaning för yngre anställda att uttrycka idéer så fritt som de vill. De kan behöva tvinga sig själva att tänka och prata snabbare medan de uttalar sig på ett artigt men ändå tillåtet sätt.
Vad arbetar du och TUSEF-teamet nu?
Vi skapade nyligen ett TV-program (se ett klipp här) som var det allra första försöket att främja en kultur för läsning för thailändarna, särskilt för studenter. För att engagera studenter måste vi se till att aktiviteter är både pedagogiska och underhållande. Ett typiskt seminarium fungerar inte, så vi trodde att vi skulle använda erfarenheten från vårt Fulbright-styrelse, stipendier, studenter och vänner och kombinera dem till en talkshow. Syftet var att lära unga människor att läsa, vad de kan få från sina favoritböcker och vilka typer som kan vara mest inspirerande.
Om du kunde resa tillbaka i tiden, vilka lektioner skulle du berätta för ditt yngre jag om arbetsvärlden? Vilka är de största lärdomarna du har lärt dig?
Jag skulle säga mig själv att inte vara rädd för att prova något nytt, gå ut för att se den breda världen.
Den största lektionen jag har lärt mig är att livet inte är som du förväntar dig att det ska bli. Njut av vridningarna, eftersom varje steg ger dig upplevelsen att gå fastare framåt.
